Tillslut funkade det med bokningen av ridhuset så imorgon så det löshoppas!! Charmeur, Karaat och Sorro kommer flyga över hindren så det bara svischar minsann. Känner det på mig. Önsketänkande?

Tar och lägger in ett klipp på Therese och Chasse från Älvsbytävlingen, 90cm. Glöm det för he funk it. Näst snabbast tid i grunden, utan det förargliga petet i sista hindret så hade det nog kunnat vara en placering. Gode bra för att vara första tävlingen. En bild får det bli istället

jag och rompan förra sommaren

 

/T

Okej, jag har tagit mig i kragen och rest mig efter stallhoppningen. Nu blickar jag framåt och hejar på Therese och Charmeur på hopptävlingar istället! För två(?) helger sedan var det tävling i Älvsbyn och det gick så himla bra!! Det blev inga rosetter eller så men det var heller inte målet. I 90cm och 100cm stod dom med som startande!

 

Nästa tävling blir på PRK den 7 september och då jobbar jag när första klassen startar :( Ska verkligen försöka byta för jag vill komma och heja på.
På lördag blir det löshoppning i ridhuset på grans, om dom behagar svara på mina mail. Har aldrig bokat ridhuset förr så vet inte hur det funkar men det känns ju som att en bekräftelse bör komma. Vill ju inte åka dit utan att det är okej. Blir iaf spännande. Jag har aldrig löshoppat Charmeur själv men jag vet att han kan, det såg jag på en av försäljningsfilmerna då jag köpte honom. Lillkillen som flyger högt över alla hinder!!

Igår blev det ridlektion för min del. Det var meningen att Therese skulle rida men så blev det inte. Tur för mig haha för gårdagens lektion var så jäkla bra. Hästen var klockren och jag red bra trots smärtande svanskota. Vad som hänt med den kan nog bara svansen själv svara på, märkte bara en dag att det inte gick att rida. Mycket märkligt.
Nå nästa steg för oss i dressyrträningen är galoppombyten så gårdagen blev som en upptakt inför det. Kul var att galoppen var den bästa hittills. Helt super kändes det, behövde inte bråka med yttertygeln, han behöll formen även på fyrkanten, blev inte alls stark utan jag fick till och med driva lite. Helt perfekt! Älskar hästen.
Nu ska jag smälta den upplevelsen i två dagar, och låta svanskotan vila lite till, eftersom det blev vaccination idag.

/T

Med Anni i spetsen anordnades ett stallmästerskap i hoppning. Allt på lek och skoj för att samlas alla och ha en trevlig dag. Fram till jag traskade ner på gårdsplanen lät det som en brilljant idé. Jag hade inte oroat mig så mycket för tävling eftersom det eg inte var en tävling. Men när jag väl kom gåendes så knöt det sig i magen och nervositeten steg till max. Kändes hemskt och fruktansvärt.

När jag satt upp på Charmeur så kändes allt skitjobbigt. Gråten var nära och när Ida och Tomas dök upp och peppade så fräste jag ilsket mot Ida, helt oförtjänt. Usch, usch, usch så hemsk jag var.
Daniel kom ner till ridplanen och ville höra hur det var, jag kunde inte hålla mot tårarna och försökte rida över honom för att komma bort från allt folk. Grina när folk ser det är inte min grej. Långt utanför min comfort-zone.

I vilket fall så red jag fram och hoppade min klass, 50cm. Vann den och fick galoppera ärevarv. Sen var det över. Skönt.
Nu är det redan prat om nästa stalltävling, kanske med dressyr också. Jag dör..


Synd på ett så himla roligt initiativ. Anni mfl hade verkligen ansträngt sig och fixat priser, lagt olika banor+omhoppning, bjöd på tårta mm och så kan inte jag njuta av det?! Kanske tänka tanken att avstå från ridning nästa gång och bara vara med och njuta av att vara bland människor jag tycker om i en miljö jag tycker om. Visst ska man anta utmaningar och trotsa rädslor men när fobin upptar all energi så pass att inget i övriga livet fungerar, då kasnke man ska lägga ner? För hur viktigt är det att bli av med tävlingsnerver egentligen. Jag har ju inga tävlingsambitioner.

Skulle kunna analysera ihjäl varför jag har denna fobi, prestationsångest, men nej, avstår just nu.

/T